Om Kay Bojesen

KAY BOJESEN (1886-1958)

Kay Bojesen ansåg sig själv som hantverkare, inte designer. Föremålen skulle inte ritas – de skulle formas, bearbetas och framför allt fungera. Bojesen visste mycket väl att bruksföremål föds ur behov, inte ur estetik.

Bestick var för honom redskap och som sådana, skulle de inte stjäla uppmärksamhet. trots det, så vann hans silverbestick Grand Prix prisen på världsutställningen i Milano i 1951.

Den unge Kay får en handelsutbildning. Men när han får chansen till en lärlingsplats i Georg Jensens nystartade silversmedja tar han den. Ädelträ och handhamrat silver är modernt, men Bojesen blir med sitt sinne för form och funktion varse nya strömningar. Silver ska inte vara fint, det ska gå att använda! Målet är en form som är ren utan att vara tråkig.

1952 blir Kay Bojesen utnämnd till kunglig hovleverantör ”för långt och troget utbyte med det danska hovet”. Men det är inte bara kungligheterna som äter med Grand Prix-besticken. De dyker också när det dukas upp för gäster på de danska ambassaderna världen över.

Mästaren arbetar i sin vita ”kittel” i verkstaden bakom butiken i Bredgade 47 – gärna med hustrun Erna vid kassaapparaten. Sortimentet består av nysilver, de klassiska aporna, gunghästar och figurer av Högvakten. Dessutom barnvagnar i bambu och Finn Juhls skålar i teak, som tillverkas rakt över gatan i Magnus Monsens träverkstad.

Apan föds 1951 när Kay Bojesen blir tillfrågad att göra klädhängare till en utställning med barnmöbler. Apans långa armar tar ner krokarna till perfekt höjd, och de korta benen passar bra för mössa och halsduk. ”Man får inte vara rädd” säger Bojesen om den kreativa processen. ”Det måste få vara lite cirkus över den”.